25 juni 2025
Mia Rolf har sedan 2024 varit VD för Pingday, det digitala infrastrukturbolaget som spelar en nyckelroll i Helsingborgs utveckling. Med bakgrund inom innovation, digitalisering och samhällsutveckling leder hon ett bolag i teknikens framkant, men med fötterna djupt fästa i det lokala samhället. I den här intervjun möter vi Mia i samtal om ledarskap, Pingday, samhällsansvar och inspiration.
Att stärka och utveckla Pingdays organisation och tjänster så att vi verkligen kan och orkar hjälpa Helsingborg med den spännande resan vi har framför oss. Staden ska flytta en av Sveriges viktigaste hamnar, skapa fler bostadsområden både där hamnen låg och i Östra Ramlösa, vid ett helt nytt sjukhus som också ska byggas. Dessutom ska Helsingborg ta emot Natomötet under 2026. Allt detta ökar fokuset på det vi kan leverera – en smart och säker stad.
Värderingsstyrt, kommunikativt och omvärldsnära. Jag arbetar mycket på att den organisation jag leder ska hamna i rätt sammanhang, ha en tydlig roll i ett eller flera viktiga uppdrag. Samtidigt måste vi stärka och förädla det som är vårt bidrag, och då ingår kompetens, kultur och de värderingar vi står för, där jag tror mina egna värderingar blir viktiga, tex att alla är lika viktiga, oavsett vilken roll man spelar i laget. Och med god kommunikation i alla led, både internt och externt, och på alla nivåer, har du möjlighet att få alla med dig.
Här finns så mycket kompetens och samhällsansvar! Det tror jag är våra finaste styrkor. Vi gör mycket i det fördolda som ingen känner till men som säkrar kritiska samhällsfunktioner. Det är jag jättestolt över och det behöver vi kommunicera mer om.
Just nu har väl människans förmåga till att samla sig i nätverk eller rörelser aldrig varit viktigare för allas vår framtid. Det finns många hotbilder och negativa skeenden i omvärlden, men jag ser också en stark vilja att gå samman och föra fram ifrågasättande åsikter, arbeta mot de mörka krafterna, tillsammans kan vi om vi bara har modet. Det inspirerar mig.
Jag hämtar kraft från naturen, älskar att vandra och inse hur små vi är på jorden, alla bekymmer blir så små då. Och sedan njuter jag av vänner, familjen och att dansa varje vecka. Dans är förlösande för många saker.
I min ålder (50+) börjar man se världen med nya ögon. Vad blir mitt arv till mänskligheten? Jag har bara några år kvar på mig att göra ett avtryck. Samtidigt är jag i en position där jag kan lyfta fram nästa generation, hjälpa dem att ta plats, växa. Jag är just nu inne i en personlig resa där jag vill göra plats för andra i rampljuset. Gärna de som inte är självklara där. Det skulle bli ett fint arv efter mig. Men även att digitalisera Sveriges städer, med utgångspunkt i Helsingborg.
Tillsättningar